Tänkte börja med lite ”onödigt vetande”…

Visste du att såväl Åsa Jinder som Dr. Phil är uppvuxna med alkoliserade föräldrar?

Medberoende är att förneka, dölja, manipulera, vilseleda att någon är beroende – alltså samma ”symptom” som kännetecknar den beroende dvs den person som man annars skyddar.

Den medberoende sitter egentligen i samma båt som missbrukaren eftersom de delar samma destruktiva beteende.
Livet är oroligt för den medberoende eftersom man lätt kan få rykte om sig att man kanske själv missbrukar.

Men det har blivit bättre under senare tid. Alkoholism är klassad som en behandlingsbar sjukdom, det finns hopp, det finns hjälp! Alltså måste alla medberoende människor fatta mod och gripa in så tidigt som möjligt. Se upp med att ställa diagnos, låt expertisen sköta detta.

När man väl tagit i problemet, när stödinsatser kommit igång är halva arbetet gjort. Samtal med stödpersoner, arbetsledare, sjuksköterska, läkare, personal-  konsulent från företagshälsovården och liknande brukar få en avgörande roll i klimatet både hemmavid och på arbetet.

Alkoholisten som slutat dricka blir förebild istället för föraktobjekt. Och de medberoende som handlat kan känna stolthet istället för självförakt. Bli inte förvånad om den medberoende kanske behöver en mycket längre rehabiliteringstid än missbrukaren.

ALNA-verksamheten på många företag är en viktig del av rehabiliterings- insatserna för både beroende och medberoende. I slutändan kan båda parter tillsammans eller enskilt bli viktiga pusselbitar för att bygga upp ett trivsamt arbetsklimat utan onödiga misstänkliggöranden.

Om man märker att någon inte mår bra brukar man fråga varför. Frågan är viktig när det är fråga om beroende personer. De mår nämligen dåligt, mycket dåligt, därför att de t ex använder för mycket alkohol. Ibland är de så sanningsenliga att de talar om att de är bakfulla. Ibland berättar de om problemen i hemmet, med ekonomin eller med någon arbetskamrat.

Om man misstänker att personen ifråga har beroendeproblem eller om det ryktas om det, försök få henne att berätta. Om det handlar om medberoende, t ex att personen lever tillsammans med någon som har missbruksproblem, brukar det inte vara omöjligt att hon lättar sitt hjärta. Det kanske inte går första gången, och inte andra, men man skall bry sig, vara envis och lägga sig i!

Tänk på att medlidande kan såra!
Ibland är det bättre att ta tjuren vid hornen och säga:
-”Det var någon som sa, att du lever ihop med en alkoholist. Har du det jobbigt?”
Påståendet kan verka cyniskt men följdfrågan dämpar och hjälper ofta till att öppna för ett samtal.