I tidigare text skrev vi mest om dom vuxna och medberoendet. Sett ur ett barns perspektiv kan det se ut ungefär så här;

-”En dag när jag kom hem från skolan kallade jag på mamma men fick inget svar. Jag gick in i sovrummet och där låg hon som vanligt. Hon sov och hon luktade sprit, hon var väldigt svår att väcka. Jag blir så rädd när hon inte vaknar för tänk om hon är död. Vem skall då ta hand om mig? Mamma blev jättearg för att jag hade väckt henne, hon skällde och gormade. Jag sade åt henne att jag ville ha mat. Hon gick upp, halvnaken, och jag såg att hon var jättefull. Mamma gick till kylskåpet och tittade efter mat, sen sade hon att maten var slut. Då frågade jag om lillebror inte heller hade fått mat och då skrek mamma åt mig att ”vi hade för helvete en halv gräddtårta kvar från igår som han åt upp det djävla matvraket”. Jag tänkte att jag hade ju ätit i skolan så det gjorde nog inget att det inte fanns någon mat nu.
Förresten – var är lillebror nu frågade jag mamma. ”Hur faaan ska jag kunna veta det?” sade hon. När hon blir arg så svär hon ofta. Jag sade åt mamma att hon skulle klä på sig men då blev hon mer arg. Hon gick till skåpet där hon har sina flaskor och började dricka igen.

Jag försöker hjälpa mamma så mycket jag kan men hon skäller mest och säger att jag inte duger till något. Jag tycker att det är orättvist att min mamma ska dricka för det gör inte mina kamraters mammor. Men det är också ganska bra. Eftersom t ex Elisabets mamma inte dricker kan jag gå dit och få en macka och ett glas mjölk ibland. Elisabets mamma är snäll, jag ska bli som henne när jag blir stor.

Om pappa hade varit hemma hade han säkert sagt åt mamma att inte dricka. Det gör pappa ibland fast då blir det bråkigt och jag brukar stänga in mig på mitt rum och sätta på musik, för då hörs det inte när dom skriker åt varandra. Pappa säger ganska ofta att han vill skiljas och att han skall ta min lillebror och mig med sig. Ibland är pappa så dum – förstår han inte att jag måste vara här och ta hand om mamma? Om ingen tar hand om henne vet man ju inte vad som kan hända henne. Mamma glömmer att äta ibland och då måste jag säga till henne. Jag brukar säga till henne att hon inte skall dricka så mycket men då blir hon också arg.

När mamma är inne i en period som nu så dricker hon så mycket så att hon somnar tidigt på kvällen. Det är ganska bra för då får jag lugn och ro så att jag kan få sova en hel natt, kanske. Då orkar jag med skolan bättre. Jag blir så trött när mamma vaknar och kräks för då måste jag vrida på mammas huvud och få över henne på magen, så att hon inte kvävs av sina spyor. Så är det – man kan kvävas i sömnen, det har jag lärt mig. Det hade varit bättre om pappa hade gjort det för han är mycket starkare. Men han vaknar inte eftersom han har ett annat sovrum.

När jag går och lägger mig på kvällen är jag ofta orolig för mamma och jag har ont i magen, jag känner mig ensam. Jag vet att mamma dricker för att hon är arg på mig. Jag försöker göra så gott jag kan och hjälpa henne. Ibland har jag bra betyg i skolan som jag visar henne, men hon tittar knappt. På nästa prov ska jag bli bäst i klassen. Då blir nog mamma glad.
Jag har en låtsaskompis – Stina, så egentligen är jag inte ensam. Stina är väldigt klok och snäll, hon hjälper mig ofta att komma på hur man ska lösa problem. När jag är orolig för mamma brukar hon säga till mig att ”det ordnar sig säkert”. Det känns bra.”

Alla har naturligtvis sin egen historia att berätta men i stora drag är detta en ganska typisk miljö för ett barn som växer upp med en alkoliserad förälder.

Och självklart påverkas barn av att växa upp i en miljö liknande den ovanstående!